Solen skiner genom de halvöppna persiennerna och in i min mun och väcker mig. Den omedelbara friskheten från kranen fortsätter med en behagligt kvardröjande känsla - när jag sippar den sista droppen från mitt glas på bänken. Jag tror att det fanns en bild där.
Mina steg tar mig till närmaste klädbutik, där jag väljer ut dagens mode - utan att glömma det praktiska. Jag tar en med mina tankar och följer den genom trapphusdörren till den livliga Mannerheimstrasse.
När jag ser mig omkring inser jag att sommaren verkligen har anlänt till staden. Strumpor i sandaler eller sandaler i strumpor, jag sätter vänster före höger.
Snart övergår stadens puls till en avkopplande atmosfär, ackompanjerad av fåglar. Jag har kommit fram till Central Park. Efter en obestämd tid befinner jag mig i stadslandskapet för andra gången, men den här gången är jag inte i min hemmiljö.
Efter många steg har jag kommit fram till Konala, där jag försöker söka skydd från den brännande middagssolen. När jag hittat en lämplig plats ser jag till min förskräckelse något kladdigt på skärmen på min smartklocka. Oj då! Jag går och letar efter en snabb rengöringslösning och hittar en mystisk dörr som leder till något slags kontor.
- Kop! Knock!
- Hejsan! Hur är läget? Kan jag hjälpa dig? En bekant röst ekar i min trumhinna.
- Ky...ja det kan du sir. För jag har en fläck på min klocka. Och jag vet inte hur mycket tid jag har?
- Okej, jag tror att vi har en rengöringsduk här. Kom in.
Jag går in och befinner mig på något slags kontor. Jag är omgiven av olika pipande apparater medan jag försöker utforska nuets rum.
- Så där, nu är det rent. Ska vi göra kaffe?
- Tack, inte för mig! Jag tar gärna en kaffe, men jag verkar vara programmerad att reagera så här.
- Jag dricker också. Det är inga problem.
Som tur är förstår han vad som pågår och lagar mat ändå. Medan kaffet glatt bryggs skapar jag en mental bild av platsen och frågar:
- Vad gör du här på kontoret?
- Vi gör strömmande produktioner.
- Hmm... ok, ok, jag vet ingenting om dem...
- Ja, det är ett ganska komplext jobb, men vi har gjort det så länge att det börjar falla på plats.
- Tack för kaffet och kan du visa mig hur jag kommer till närmaste trottoar?
- Okej, då.
Nu är jag iväg igen och resan fortsätter. Nu är det dags att hitta en lämplig plats att fira midsommar på. Jag rör mig sakta men säkert i den riktning som min näsa pekar...
- Hmm... vad har vi här? Det är ett sjöfartsparadis!
Det är dags att sätta på en skiva och njuta av midsommarens rikedomar.
- Vem är det som kommer ut därifrån med en kamera i handen...
Svenska 
Suomi 
English 